Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, anledningen att jag är den jag är idag och har det livet jag lever är tack vare Märta-Maj.
15 april fick Märta somna in 💔💔
Enda sedan jag såg den söta lilla bulldoggen på blocket kändes det att jag verkligen måste få hem hon - och hem hon kom.
Den värld jag visste ändrades med buller och bång och jag välkomnades in till en helt annan! Det var spännande och jag hade hört någonstans att man borde gå en valpkurs. Halkade in på en klickerkurs och vi båda tyckte det var så himla roligt
❤️. Den kursen ledde till en till valpkurs och en till- en allmänlydnadskurs och sen var det full fart på kursandet. Jag ville gå allt och lära mig allt.
Märta och jag har testat på det mesta, allt från specialsök inom knark, vägglöss och kantareller till brukssök, spår av olika dess slag, lydnad inom samtliga sporter, agility, drag och massvis med fler hund-göra 🙌
Hon har förgylt min och många andras vardag på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Vi fick nästan 8 år tillsammans, vilket är alldeles för kort tid - samtidigt som det är en väldigt lång tid med tanke på hur Märtas hälsa har varit.
3 månader gammal började hon tappa päls på svansen, en rund fläck som vi åkte in för att undersöka. Där fick vi träffa Åsa, som alltid har funnits där för oss och hjälpt Märta få ett liv utan klåda och senare i livet smäta.
Den fläcken som syndes var demodex, vid 6 månaders ålder började hon klia sig och en allergiutredning startades som slutade med konstaterad mögelallergi och känslig mot pollen, gräs och kvalster (som finns runt om kring oss i stort sett hela
tiden). Hon fick börja äta kortision för att bli klådfri.
När hon hade fyllt 8 månader lekte hon på baksidan hos min mamma, då ramlade hon och skrek till, det blev vila i 2 veckor sedan åkte vi in för undersökning. Där fick hon äta rimadyl i ytterligare 2 veckor men var fortfarande halt. En röntgen på armbågar/höfter
gjordes och där såg de att hon hade artios och väldigt dåliga höfter.
De närmaste åren märkte vi aldrig av några mer symtom på hennes artios men värre var det med allergierna. Hon tappade väldigt mycket päls med kortisiontabletterna så vi fick kolla efter annat. Dyra tabletter som inte funkade men tillslut kom ett receptbelagt
koritisionschampoo in i livet - vilket mirakel.
Badning ca varannan/var tredje dag men nu var hon klådfri och pälsen kom tillbaka - men helt plötsligt var schampoot borta från marknaden och slut hos leverantör. Hon fick börja med kortisiontabletterna igen och vi fick vänta på schampoot, efter 6 månader
kom det tillbaka men utan samma effekt.
Då började letandet efter en annan allergimedicin och tillslut hittade vi den, drygt 1000 kr/månad men det gjorde att Märta blev klådfri och såg hälsosam ut, den medicinen åt hon livet ut.
När Märta var 3-4 år fick hon ont i ryggen, vi bokade tid hos veterinären och då kostaderades det att hon hade spodylos i stort sett hela hennes rygg. Det betyder att hon är "stelopererad" och det gör inte ont - så länge en nerv inte kommer
ikläm. Vi fick med oss hem ett recept på rimadyl, som hon kunde äta vid behov. Det behövdes extremt sällan, dom gånger hon åt var när vi skulle iväg och hänga på stranden en hel dag.
Livet flöt på ganska bra nu, klådfri, smärtfri, träningar och tävlingar - vi tävlade i mästarklass inom Rallylydnad, jag är så stolt över det vi lyckades inom den grenen ❤️🙏
Livmoderinflammation vid 5 års ålder och attackerad av en dubbelt så stor hund vid 6,5 års ålder. Hundattacken gjorde att hon skadade sitt högra bakben rejält, hon orkade inte stödja på benet, men vi tränade, simmade och körde laser och
fick tillbaka funktionen på benet till ca 80%. Veterinären trodde detta berodde på nervproblematik.
Det funkade bra men det var inte perfekt och i december-2019 fick hon börja äta tabletter för nervsmärta.
Under skärtorsdan skulle Märta simma/lasra men hon fick ont innan och skrek av smärta och kanske också rädsla, så vi körde bara laser. Under påskhelgen skrek hon till och från, drog sig undan, ville inte gå och när hon gick så var det väldigt sakta. Hon
vågade inte skaka på sig och ibland satt hon bara och darrare 💔 Hon fick öka medicinen som hon redan åt och vi fick addera ytterligare en stark nervstillande tablett - tyvärr hjälpte inte det och vi tog beslut att hon skulle få somna in.
Det är helt ofattbart och det gör så ont men samtidigit är jag så glad att det var så tydligt, det fanns ingen annat eller mer vi skulle kunna ha gjort för hon.
Under hela hennes liv har hon levt som vilken annan hund som helst, hon blev stel efter hundattacken men hon ville hänga på. Vi har haft stöd från veterinärer under hela Märtas liv - vilket gör att jag känner mig trygg med att varje steg
och val vi tog i hennes liv var för hennes skull.
Den här bloggen skapades för hennes skull och det känns konstigt att fortsätta skriva om mitt liv inom hunderiet utan att nämna någonting om Märta alls.
Märta har varit en otrolig nära och älskad vän och jag kommer att värna om alla de tusen minnena jag har om henne ❤️ Tack älskade lillnäsa för alla skratt, psykbryt och härliga stunder ❤️❤️
