Trodde det skulle gå bättre än vad det gick, för allt som kunde gå fel gick fel - vilket inte alls är likt Karin. När vi tränar är hon väldigt säker på apporteringarna och släpper alltid viltet i min hand.
På provet så hittade hon knappt mig när hon sprang in med viltet, vid vattenapportering så släppte hon det på land och kråkan spottade hon ut halvvägs.
Näe, det gick inte alls bra och kände faktiskt inte igen min hund. Men jag var fruktansvärt nervös så hon kände nog inte igen mig heller 😅
Nu tar vi nya tag, har lite lydnads och rallytävlingar inplanerade juni/juli (om de blir av) och så har jag spanat in en till jaktprov i augusti, kanske vågar mig på att starta den, för jag vet att hon kan! 😁
Så klart du vågar! Bryt ihop och kom igen! Ni är grymma!!!
skriven/Marie